okej, för er som ointresserade/trött på att läsa om det jag skriver om robin,
det här inlägget handra om/är till honom.

Imorgon är det den 27.e, våran dag.
8 månader, och ibland måste jag nypa mig i armen för att inse att det är sant.
Att du är min, att du älskar mig.
Ibland känns det bara för bra för att vara sant.
du är min bästa kompis, mitt allt, den jag älskar över allt annat.
och jag hoppas det kommer vara så en låång tid framöver.
ibland känns det lite osäkert att säga föralltid,
föralltid är en väldigt lång tid.
men jag älskar dig nu, och jag kommer alltid göra det.
Vad som än händer kommer du alltid ha den största platsen i mitt hjärta.
Du gör mig lycklig, du får mig att må bra.
men visst har vi det svårt ibland, vi bråkar och är inte alltid överrens.
och jag vet att det kommer inte alltid vara perfekt,
"it's not real until you feel the pain".
men kom ihåg, att jag älskar dig.
Du känner mig nog bättre än alla andra,
du kan läsa av mig som ingen annan kan,
Du kan läsa av mig på pricken, kan alla mina ansiktsuttryck, mitt kroppsspråk.. allt sånt.
och du vet att jag mår som bäst när jag är med dig.
Vi behöver inte ha saker planerade hela tiden, bara att få vara nära dig räcker.
Så, 8 månader imorgon, och jag älskar dig bara mer och mer för varje dag.
Jag önskar att allt det där vi pratar om någongån kommer bli verklighet.

jag älskar dig Robin Gustavsson,
då, nu och föralltid.
 ♥