"Mitt syskon" borde det nog stå i rubriken istället, eftersom jag bara har ett syskon :) 
Hon heter i alla fall Rebecka och är 2 år yngre än mig, vi är i stort sett varandras motsattser känns det som :) 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vi är väl som vilka andra syskon som helst :)
Ibland kommer vi jätte bra överrens och ibland kommer vi inte alls överrens ;) 

Hon ska i alla fall fylla 18 nu i mars, hon går andra året på Mode- & Sömnad på Ljunkan, vilket jag tycker är mycket bra för hon har lovat att sy min student klänning :) (plus att hon lagar alla mina kläder när dom går sönder eftersom jag inte kan hantera varken symaskin eller nål och tråd :P )

Vad mer finns det att säga? Något som ofta händer när vi ofta träffar släktingar eller mamma och pappas kompisar som inte träffat oss på flera år är att dom ofta tror att Rebecka är äldst... :P Och det är enbart för att hon är ca 10 cm längre än mig... 

Den här dagen hade jag faktiskt på mig två olika saker, eller ja, inte så jätte olika men jag bytte kläder en gång på dagen så jag tänkte visa båda :) 

Först var jag i skolan, då hade jag på mig:
Rött linne med spets upptill - Vero Moda
Kavaj - New Yorker
Svarta byxor - Vila
Svart klocka - Ullared (?) 
Armband - 
Halsring - Style By Tyra

När jag läste att jag skulle skriva om "min tro" då började tänka.. va fasen..? Ska jag börja skriva om jesus och massa eller? 

Om vi ska prata om tro på det sättet så kan jag ju direkt säga att jag tror inte på gud, jesus hans moster eller någon annan religion eller gud för den delen. Enligt mig gå vetenskap före religion. Hela det här att om man ber till gud om något så kommer han få det att hända.. det låter bara som sktsnack i mina öron. Vill du att något ska hända.. fixa det själv? haha.. okej, kanske inte fixa det själv... men jag tror inte det hjälper att be till en snubbe som tog för flera tusen år sedan... jag tror inte man kommer till himlen när man dör. När man dör så dör man helt enkelt. Man dör, blir begravd och sen försvinner man från den här jorden. 
Så varför konfirmerade jag mig då? Det här med att vetenskap går före religion är inte alltid något jag trott på, så för 5 år sedan, (eller när det nu var jag konfirmerade mig) så antar jag att jag faktiskt inte brydde mig så himla mycket. Jag kände mest "vill folk tro att någon stor mäktig snubb skapade jorden så får dom tro det", men själv brydde jag mig faktiskt inte. Jag bryr mig fortfarande inte så mycket om det heller, folk får tro vad dom vill, men jag vet att jag tror med på big bang än att jesus skapade allt :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här faktiskt. 
Det är ju hur svårt som helst att välja ett ögonblick ur hela sitt liv, det finns ju så himla många bra ögonblick i livet (mindre bra ögonblick också förståss) hur ska jag kuna väla ett? 
När jag såg 30 seconds to Mars liv för första gången? När jag fick göra en helt oförglömlig resa till Italien med mina närmaste vänner som vi förmodligen aldrig kommer glömma? Dagen jag tog körkort och kände mig friast i hela världen? När jag dansade bal tillsammans med Robin och aldrig mer ville ta av mig klänningen? Jag vet inte vilket ögonblick jag ska välja. Sååå... jag tänkte faktiskt välja ett ögonblick som inte ens har hänt än nämligen.. Min student!

Att ta studenten är något jag sett fram emot hur länge som helst känns det nu. 
Jag borde ju egentligen tagit studenten förra året, men eftersom jag gick på gymnasiet i stan först och sen bytte så valde jag att istället gå med dom som är 1 år yngre än mig, så jag tar inte stundenten förrän nu i juni.
Men i alla fall, förra året så gjorde jag i stort sett allt tillsammans med dom som jag egentligen skulle tagit studenten med (eftersom alla mina kompisar + min pojkvän gjorde det), jag åkte på studentkryssningen med dom, dansade bal med dom och var med dom på student veckan istort sett hela tiden. Så sen när det väl blev fredag och skolavslutningsdag och alla mina vänner satt längst fram i kyrkan med sina mössor, utom jag.. så blev jag arg.. arg på mig själv då. Jag ville ju sitta där, tillsammans med dom... Jag ville inte sitta några rader bakom alla och titta på. Så det var en lite små jobbig dag tyckte jag eftersom alla mina vänner fick uppleva den här dagen tillsammans med varandra, men inte jag. (Inte på det sättet som dom gjorde det i alla fall) 

Jag tror det är därför studenten är så himla viktig för mig, jag pratar med mamma hur ofta som helst om den, vilka gäster jag ska bjuda, vad jag ska ha på mig för kläder, vilken mat vi ska äta och allt såntdär. Och jag håller nog på så bara för att jag ser fram emot att äntligen få ta på mig min alldeles egna vita mössa och få skrika att jag också tagit studenten! Det är helt galet hur mycket jag faktiskt ser fram emot studenten! Jag har bestämt mig redan nu att studentveckan ska blir den bästa veckan någonsin, och själva student-dagen ska bli den bästa dagen någonsin! 

Min bästa vän kanske är lite fel att skriva då jag har fler än en bästa vän. 
Jag tänkte skriva lite kort om de 4 som är mina närmaste vänner och som varit mina närmaste vänner längst. 

Sandra - henne har jag känt i stort sett sen den dagen hon föddes (jag är född i februari, hon i maj) 
Och vi har varit bästa kompisar sedan dess men, vi behöver inte umgås med varandra hela tiden eller prata med varandra flera timmar varje dag men när vi väl träffas så är det som om vi träffades igår (om ni förstår?) 
Vi har i alla fall hur kul som helst tillsammans när vi träffas :) 

Josefin - Josse och jag har faktiskt inte alltid varit så nära kompisar som vi är nu. Det var faktiskt inte förrän i 6.an som vi blev så bra kompisar. Det första minnet jag har av att vi liksom bli kompisar, det är när vår klass skulle åka på klassresa till Gotland och vi bodde i samma rum, och sedan dess har vi bara blivit närmare kompisar :) 
Josse och jag gör det mesta tillsammans känns det som, det är alltid vi som får planera om vi ska någonstans tillsammans med några andra, tex peace&love, midsommar och sånt. Vi festar och allt sånt tillsammans. (Blev otroligt mycket mer fester tillsammans när hon fortfarande gick i skolan) 
Himla bra att ha en vän som Josefin eftersom hon alltid förstår mig och vi känner ofta likadant om det är något! Love her!! ♥

Louise - Louise och jag har känt varandra sedan 2005 när vi började i samma klass på högstadiet, och jag kommer faktiskt itne ihåg hur eller varför vi blev så bra kompisar, men vi satt verkligen ihop. Vi gjorde allt tillsammans. Se nu går vi ju i samma klass i gymnasiet vilket gör att vi fortfarande vi står varandra nära. Louise är en sån person som man prata om och man behöver liksom inte vara rädd för att hon ska börja berätta för andra eller något sånt. kommer blir riktigt sorgligt sen när vi tar studenten och inte kommer gå i samma klass eller träffas varje dag längre! :(

Robin - jepp, min pojkvän är min bästa vän :) och egentligen förstår jag inte hur vi blev så bra kompsiar, för innan vi blev tillsammans så var vi faktiskt bästa kompsiar i ca 4 år, och det är konstigt för vi är varandras motsatser, på alla sätt som går i stort sett.. Men vi lyckades bli kompisar i alla fall :) och måste erkänna att det var en lite halvkonstig relation vi hade.. på många sätt.. Alla som kände oss sa att "ni kommer ju bli tillsammans" men vi total vägrade och sa att det kommer vi aldrig bli, vi är bara kompisar, men sen, efter att har varit så nära kompsiar i 4 år så hade dom rätt. Vi blev tillsammans. Men Robin är fortfarande en av mina bästa vänner :) Det är väl så det ska vara? Att den man är tillsammans med blir väl tillslut sin bästa vän? 

Så min dag har varit ganska ointressant faktiskt :P 
Jag vaknade vid 9 men låg kvar i sängen ett bra tag och kollade på DHW. 
Sen runt 1 kom Robin hit så vi i alla fall får träffa varandra lite eftersom båda haft fullt upp med annat i helgen. 
Så vi har legat i sängen och pratat, kollat på DHW och så åt vi taccos :) 
Han åkte hem för ett tag sen, så nu sitter jag ensam här i sängen vilket inte känns så himla roligt... 

Vad som händer nu vet jag inte riktigt, jag ska duscha och kanske måla om naglarna. 
Något annat har jag inte planerat. Förmodligen blir det DHW och bara ligga i sängen och slöa :) 
Känns rätt skönt att bara få ligga i sängen och göra ingenting. :)

Kärlek för mig är så otroligt mycket, det är Robin, min familj, musik, mina vänner.. ja otroligt mycket. 
Och alla är ju kärlek på olika sätt. 

Robin-kärlek: Min kärlek till Robin är ju ganska självklar eftersom jag är tillsammans med honom. Och jag är kär i honom och jag älskar honom för att han är den person som jag kan vara mig själv till 110% med, jag kan vara helt galen och dra dåliga skämt som ingen annan skulle garva åt och jag behöver inte oroa mig för vad han kommer tänka. Han är den killen jag planerar att flytta ihop med, gifta mig med och skaffa barn tillsammans med. Jag planerar helt enkelt att vara kär i honom tills jag dör :) 

Familje-kärlek: Ibland så vill man ju bara flytta hemifrån för att man inte står ut med sin familj längre, men nu på senaste tiden har jag verkligen börjat uppskatta att vi står varandra så nära i min familj. Och inom en snar framtid kommer ju jag förhoppningsvid flytta och jag kommer sakna min familj hur mycket som helst då! Det är den tanken, att jag kanske inte ska bo kvar så länge till, som får mig att verkligen uppskatta att bo här hemma hos mamma och pappa. Kommer sakna att kunna komma hem till mamma efter skolan och berätta allt sjukt som händer i skolan ibland. Jag kommer sakna att ha pappa sovandes i soffan när vi kollar på tv. Jag kommer sakna min lillasyster och att kunna sno hennes kläder så hon blir jätte arg.. haha :) 
Jag älskar helt enkelt min familj!

Musik-kärlek: Musik är någonting som är otroligt viktigt i mitt liv och det har alltid varit det. Det var musiken som hjälpte mycket när man gick i högstadiet och tyckte allt var skit. 
När jag började på John Bauer 2009 gick jag runt med hörlurar i öronen HELA tiden.. Så när jag sen slutade där så var det musik mina klasskompisar tänkte på när dom tänkte på mig. Så musik är jätte viktigt för mig. Och under en tid ville jag inte göra något annat i livet än att jobba med musik, alltså inte bli artist eller något, utan bli manager eller liknande för något band. Och visst, det skulle fortfarande vara kul att bli det, men det är inte det jag lever för att bli längre :)

Vänner-kärlek: Kärlek låter lite fel till sina vänner, men ni förstår var jag menar. Jag älskar mina vänner! (Jag tänker inte skriva någora namn ifall att jag skulle råka glömma någon viktig, ni vet vilka ni är!) 
Det flesta av mina vänner är såna jag inte träffar eller pratar med varje dag, men när vi väl träffas eller pratar med varandra så är det som om vi aldrig slutat prata. Allt känns så himla naturligt och man behöver liksom inte vara orolig över vad man ska prata om eller vad man ska säga för att man inte träffats på si och så länge. Jag skulle inte tveka en sekund att ringa till någon av mina vänner om det har hänt något och jag behöver hjälp eller det har hänt något eller liknande. Och jag skulle heller inte tveka en sekund att hjälpa någon av mina vänner om det händ dem någon eller liknande. Det är ju det vänner är till för! Jag älskar mina vänner otroligt mycket!!

Mig själv-kärlek: Okej, det här kanske låter som en kontig kärlek.. Men jag tycker nästan den är den viktigaste. Kärleken till sig själv. Jag har varit jätte dålig med det jätte länge. Har hela tiden kritiserat mig själv, för hur jag ser ut om jag bara fick VG på provet, jaa, ni kanske förstår? Men jag har sakta men säkert lärt mig att om jag inte lär mig att "älska mig själv" så gör jag det 10 gånger svårare för någon annan att älska mig. Så jag börjar faktiskt lära mig att inte vara så hård mot mig själv om jag vet att jag gjorde allt jag faktiskt kunde på provet eller vad det nu är. Lite svårt att förklara, men ni kanske förstår vad det är jag menar? :)


[källa]

Jag har bara ätit en gång än så länge idag och det är lunch

Haha, den här dagen var riktigt svår måste jag erkänna.

Så, vem är jag?
Jag heter Viktoria Ahlström, jag är 19 år men fyller år den 25.e februari.
Jag bor två mil utanför Åtvidaberg tillsammans med min mamma, pappa, lillasyster och ett litet gnagar zoo som består av en kanin och två marsvin. 
Jag går 3.e och sista året på Handelprogrammet på Facetten i Åtvid. 
Jag är även VD i uf-företaget Lovely Nails som jag driver tillsammans med Louise och Tess.

Tar studenten om ca 5 månader, men jag har ingen aning om vad jag vill göra här i livet.

har inget bättre att skriva om, så det blir lite antingen eller.