Dag 8 - Ett ögonblick
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här faktiskt.
Det är ju hur svårt som helst att välja ett ögonblick ur hela sitt liv, det finns ju så himla många bra ögonblick i livet (mindre bra ögonblick också förståss) hur ska jag kuna väla ett?
När jag såg 30 seconds to Mars liv för första gången? När jag fick göra en helt oförglömlig resa till Italien med mina närmaste vänner som vi förmodligen aldrig kommer glömma? Dagen jag tog körkort och kände mig friast i hela världen? När jag dansade bal tillsammans med Robin och aldrig mer ville ta av mig klänningen? Jag vet inte vilket ögonblick jag ska välja. Sååå... jag tänkte faktiskt välja ett ögonblick som inte ens har hänt än nämligen.. Min student!
Att ta studenten är något jag sett fram emot hur länge som helst känns det nu.
Jag borde ju egentligen tagit studenten förra året, men eftersom jag gick på gymnasiet i stan först och sen bytte så valde jag att istället gå med dom som är 1 år yngre än mig, så jag tar inte stundenten förrän nu i juni.
Men i alla fall, förra året så gjorde jag i stort sett allt tillsammans med dom som jag egentligen skulle tagit studenten med (eftersom alla mina kompisar + min pojkvän gjorde det), jag åkte på studentkryssningen med dom, dansade bal med dom och var med dom på student veckan istort sett hela tiden. Så sen när det väl blev fredag och skolavslutningsdag och alla mina vänner satt längst fram i kyrkan med sina mössor, utom jag.. så blev jag arg.. arg på mig själv då. Jag ville ju sitta där, tillsammans med dom... Jag ville inte sitta några rader bakom alla och titta på. Så det var en lite små jobbig dag tyckte jag eftersom alla mina vänner fick uppleva den här dagen tillsammans med varandra, men inte jag. (Inte på det sättet som dom gjorde det i alla fall)
Jag tror det är därför studenten är så himla viktig för mig, jag pratar med mamma hur ofta som helst om den, vilka gäster jag ska bjuda, vad jag ska ha på mig för kläder, vilken mat vi ska äta och allt såntdär. Och jag håller nog på så bara för att jag ser fram emot att äntligen få ta på mig min alldeles egna vita mössa och få skrika att jag också tagit studenten! Det är helt galet hur mycket jag faktiskt ser fram emot studenten! Jag har bestämt mig redan nu att studentveckan ska blir den bästa veckan någonsin, och själva student-dagen ska bli den bästa dagen någonsin!
Det är ju hur svårt som helst att välja ett ögonblick ur hela sitt liv, det finns ju så himla många bra ögonblick i livet (mindre bra ögonblick också förståss) hur ska jag kuna väla ett?
När jag såg 30 seconds to Mars liv för första gången? När jag fick göra en helt oförglömlig resa till Italien med mina närmaste vänner som vi förmodligen aldrig kommer glömma? Dagen jag tog körkort och kände mig friast i hela världen? När jag dansade bal tillsammans med Robin och aldrig mer ville ta av mig klänningen? Jag vet inte vilket ögonblick jag ska välja. Sååå... jag tänkte faktiskt välja ett ögonblick som inte ens har hänt än nämligen.. Min student!
Att ta studenten är något jag sett fram emot hur länge som helst känns det nu.
Jag borde ju egentligen tagit studenten förra året, men eftersom jag gick på gymnasiet i stan först och sen bytte så valde jag att istället gå med dom som är 1 år yngre än mig, så jag tar inte stundenten förrän nu i juni.
Men i alla fall, förra året så gjorde jag i stort sett allt tillsammans med dom som jag egentligen skulle tagit studenten med (eftersom alla mina kompisar + min pojkvän gjorde det), jag åkte på studentkryssningen med dom, dansade bal med dom och var med dom på student veckan istort sett hela tiden. Så sen när det väl blev fredag och skolavslutningsdag och alla mina vänner satt längst fram i kyrkan med sina mössor, utom jag.. så blev jag arg.. arg på mig själv då. Jag ville ju sitta där, tillsammans med dom... Jag ville inte sitta några rader bakom alla och titta på. Så det var en lite små jobbig dag tyckte jag eftersom alla mina vänner fick uppleva den här dagen tillsammans med varandra, men inte jag. (Inte på det sättet som dom gjorde det i alla fall)
Jag tror det är därför studenten är så himla viktig för mig, jag pratar med mamma hur ofta som helst om den, vilka gäster jag ska bjuda, vad jag ska ha på mig för kläder, vilken mat vi ska äta och allt såntdär. Och jag håller nog på så bara för att jag ser fram emot att äntligen få ta på mig min alldeles egna vita mössa och få skrika att jag också tagit studenten! Det är helt galet hur mycket jag faktiskt ser fram emot studenten! Jag har bestämt mig redan nu att studentveckan ska blir den bästa veckan någonsin, och själva student-dagen ska bli den bästa dagen någonsin!
om 4 månader och några dagar kommer jag ha på mig min egna (rosa!) mössa! :D
Kommentarer
Trackback