Kärlek för mig är så otroligt mycket, det är Robin, min familj, musik, mina vänner.. ja otroligt mycket. 
Och alla är ju kärlek på olika sätt. 

Robin-kärlek: Min kärlek till Robin är ju ganska självklar eftersom jag är tillsammans med honom. Och jag är kär i honom och jag älskar honom för att han är den person som jag kan vara mig själv till 110% med, jag kan vara helt galen och dra dåliga skämt som ingen annan skulle garva åt och jag behöver inte oroa mig för vad han kommer tänka. Han är den killen jag planerar att flytta ihop med, gifta mig med och skaffa barn tillsammans med. Jag planerar helt enkelt att vara kär i honom tills jag dör :) 

Familje-kärlek: Ibland så vill man ju bara flytta hemifrån för att man inte står ut med sin familj längre, men nu på senaste tiden har jag verkligen börjat uppskatta att vi står varandra så nära i min familj. Och inom en snar framtid kommer ju jag förhoppningsvid flytta och jag kommer sakna min familj hur mycket som helst då! Det är den tanken, att jag kanske inte ska bo kvar så länge till, som får mig att verkligen uppskatta att bo här hemma hos mamma och pappa. Kommer sakna att kunna komma hem till mamma efter skolan och berätta allt sjukt som händer i skolan ibland. Jag kommer sakna att ha pappa sovandes i soffan när vi kollar på tv. Jag kommer sakna min lillasyster och att kunna sno hennes kläder så hon blir jätte arg.. haha :) 
Jag älskar helt enkelt min familj!

Musik-kärlek: Musik är någonting som är otroligt viktigt i mitt liv och det har alltid varit det. Det var musiken som hjälpte mycket när man gick i högstadiet och tyckte allt var skit. 
När jag började på John Bauer 2009 gick jag runt med hörlurar i öronen HELA tiden.. Så när jag sen slutade där så var det musik mina klasskompisar tänkte på när dom tänkte på mig. Så musik är jätte viktigt för mig. Och under en tid ville jag inte göra något annat i livet än att jobba med musik, alltså inte bli artist eller något, utan bli manager eller liknande för något band. Och visst, det skulle fortfarande vara kul att bli det, men det är inte det jag lever för att bli längre :)

Vänner-kärlek: Kärlek låter lite fel till sina vänner, men ni förstår var jag menar. Jag älskar mina vänner! (Jag tänker inte skriva någora namn ifall att jag skulle råka glömma någon viktig, ni vet vilka ni är!) 
Det flesta av mina vänner är såna jag inte träffar eller pratar med varje dag, men när vi väl träffas eller pratar med varandra så är det som om vi aldrig slutat prata. Allt känns så himla naturligt och man behöver liksom inte vara orolig över vad man ska prata om eller vad man ska säga för att man inte träffats på si och så länge. Jag skulle inte tveka en sekund att ringa till någon av mina vänner om det har hänt något och jag behöver hjälp eller det har hänt något eller liknande. Och jag skulle heller inte tveka en sekund att hjälpa någon av mina vänner om det händ dem någon eller liknande. Det är ju det vänner är till för! Jag älskar mina vänner otroligt mycket!!

Mig själv-kärlek: Okej, det här kanske låter som en kontig kärlek.. Men jag tycker nästan den är den viktigaste. Kärleken till sig själv. Jag har varit jätte dålig med det jätte länge. Har hela tiden kritiserat mig själv, för hur jag ser ut om jag bara fick VG på provet, jaa, ni kanske förstår? Men jag har sakta men säkert lärt mig att om jag inte lär mig att "älska mig själv" så gör jag det 10 gånger svårare för någon annan att älska mig. Så jag börjar faktiskt lära mig att inte vara så hård mot mig själv om jag vet att jag gjorde allt jag faktiskt kunde på provet eller vad det nu är. Lite svårt att förklara, men ni kanske förstår vad det är jag menar? :)


[källa]